80 + 1, i sort of love you

Nu är jag mitt emellan. mitt emellan skräck och förtjusning. jag ska bli så himla glad när jag är hemma, närmare överlycklig att träffa alla igen, fast ändå barcelona. tänk om vi inte ses mer, tänk om allt blir ett minne blott. som idag tixempel, när macba visade sig vara stängt på tisdagar och när vi badade i en kvart och när jag somnade med fötterna i sanden eller när vi var på caverian och trängdes eller såg sagrada familia för sista gången 2010. klart man är skraj... närmare livrädd.

Men stockholm har saltlakris, gamla vänner och min hund. det har inte barcelona!

puss och hej chokladpastej!