7 + 7, chachachanges

Tjaaaru jag måste fatta mig lagom långt för iannatfall kommer jag sitta här och skriva till midnatt och egentligen ska jag hem till födelsedagsemma om 45 minuter. men jag måste bekänna en sak. jag är rädd för förändringar, dom skrämmer mig. Nu när jag ägnat tid åt att längta hem ett slag blev jag plötsligt paralyseratlamslagetlivrädd för att åka hem. Venne men jag var väl skraj att jag inte skulle få plats i era hjärtan längre, så jag ska inte sticka under stolen med att jag varit lite låg de senaste dagarna.


men så kom botemedlet. I olika doser som tog sig olika form, kan handla om något som ter sig så enkelt som att länka min mustachedsally på sin facebook, eller berätta om japanska journalister, eller skicka en bild på en mustach tröja eller använda ful servetterna eller t o m ringa och säga saker som inte alls är storslagna eller viktiga men typ det finaste jag hört och som rinner ner som sockervadd i min själ. hela vägen från sverige. och sånt får mig att inse att sverige, stockholm och saltlakris ändå får mitt hjärta att hoppa över några steg.

det är ju just därför jag är så rädd för förändringar för just nu är jag så upp över öronen förälskad i er alla och tänk om det skulle gå åt fanders, vad lack jag skulle bli, så som det är nu håller jag tummarna att det inte blir så och pussar barcelona adios och börjar packa väskan.


jag hoppas ni får en alldeles fantastisk helg. jag saknar er mer än någonsin.