Hej kära vänner, det här är första (och enda?) gången som jag, Love, skriver på bloggen.
Vi har precis kommit hem från en av de ballaste konserterna jag, och Ida, har sett nånsinn. Vi har nämligen vart och sett Aerosmith! Gubbarna håller fortfarande hög klass även om rynkorna är djupa och halva bandet snarare skulle kunna vara min farfar än rockstjärnor. Men ta mej tusan, bra var det, en riktig röjar fest i sann 70-tals anda! För alla er som gillar Walk this way och Dream on så kan jag bara säga att det väntar en hel värld av bra Aerosmith låtar där ute!
Men innan konserten så va det ju en dag också. I morse så har vi packat, mycket svettig arbete vill jag lova, ihoptryckta och överviktiga väskor. Men efter ett tag med mycket omstuvning lyckas vi! Efter det begav vi oss till stranden för att svalka oss. Och svalkade blev vi när vi nästan fick en minitsunami över oss.
Efter stranden gick vi hem igen för att packa det sista. Vid 6 tiden åkte vi mot Plaza Espanya för att njuta av två olika föreställningar. Först för att bevittna den magiska fontänen från världsutställningen 1929. En jättefontän som varje helg sprutar vatten i alla möjliga formationer samt att ljus belyser vattnet så att det ser ut som att det brinner. Väldigt vackert.
Efter mycket om och men kom vi hem efter konserten, det tog oss en och en halv timme då det inte fanns en enda taxi, ingen tunnelbana och bara överfulla bussar, samt att Pridefestivalen låg dörr i dörr med Aerosmith så snabbt tog alla taxis slut.
Okej, imorn åker Ida hem och vårat halvår här är slut. den här tiden har varit underbar och vi har haft mycket skoj och bus för oss. Jag kan nog tala för oss båda när jag säger att vi aldrig kommer att glömma tiden vi hade här tillsammans. Det har varit så skoj!
Själv beger jag mej på min nyinköpta cykel på onsdag mot Sverige. Jag räknar med att det tar drygt en månad, så någon gång i augusti rullar jag in på Stockholms gator.
Hej då allesammans, må väl så ses vi snart hoppas jag.
