40 - 1, en este momento

Jag antar att man måste ha sina downs för att komma uppåt igen. Idag har barcelona charmerat mig. Vädret har varit joder och jag har pillat ut allt det godaste ur vår flingblandning, den är med torkad cocos och tranbär.

När jag gick till skolan, gick jag med snoken i en bok av charles bukowski, helt sinnessjuk och mycket underhållande. På vägen hem slog jag och flippa följe och när jag sen gick för att handla gick jag ramblan upp och forslades fram som nötkreatur. Höger fot vänster fot. väj för främling. inte titta. bråttom bråttom. Så efter att ha handlat hände något oväntat. Jag hittade en fett fenomenal fest och present butik, affro peruker och askar blandade om vart och varannat. När jag klev ut därifrån höjde jag blicken, jag kände mej lite som eddie murphy i en fisk som hette wonda. i can walk i can walk i can see i can see. vilken liten bratt jag varit, den här stan har ju massa att visa mig och istället tittar jag inåt. vilken jävla stil va?

hoppas ni sett massa fint idag. på vägen: jag älskade mauro och pluras kök, tyvärr kan jag bara se de första 5 minutrarna.

nu ska jag laga fransk löksoppa och dricka ett en euros vin, fi fann. hasta sen då!