Igår hade jag kikat upp att la brigada, ett creddigt catalanskt popband skulle spela i joanic. i dörren stod en pöjk som räckte mig till naveln med korsade armar, här kommer ni inte fram, han pekade på en skylt som upplyste oss om att lokalen rymde 49 catalanska musikälskare, dessa förtionio såg på oss med en blick som sa att vi inte var en av dem. Må så vara sa vi och gick till gato negro, där var det fullt och vi fick efter mycket tjat sätta oss vid ett bord där en ung ensam gräsrökande manusförfattare från sevilla satt. han språkade med oss och jag svarade på den blattigaste spanskan jag kunde frammana.
Sen berättade Emma något av det intressantaste jag hört sen jesus var pojk, i ansiktet har alla människor en magnetisk punkt, för att bevisa det här tryckte hon fast en krona i pannan. jag hittade hela fem magnetiska punkter och hoppade överlyckligt upp och ner tills de frågade om jag utsatts för någon form av strålning som barn. då blev jag rädd.
Vi gick vidare på scandinavian fashion night på ett stekar- tjejer kommer in gratis, killar som har råd betalar uppknäppta skjortan och alla med hudfärgade strumpbyxor dansar på bordet-ställe som kallar sig shouko och ligger vid marinan. Där kunde man vinna skor och väskor från friis company, jag gick lottlös hem, men imorse sken solen och jag läste klart min senaste förälskelse vindens skugga. jag har markerat alla gator i boken på en karta, vilket är i princip alla ställen i barcelona och någon dag ska vi gå rundvandring.
Den här staden är en trollpacka, den kryper in under skinnet och suger själen ur kroppen på en utan att man märker det. vindens skugga s.470
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar