
En helg i Barcelona
Fredagen inleddes med att jag fick mitt livs första räkning, den kom i ett kuvert och jag fotade den lyckligt. sen gömde jag den under sängen, jag har hört att det är så man gör med räkningar.
I skolan fick vi sitta utomhus och leka den där lappleken, när man är en känd person och frågar frågor som lever jag? är jag man eller kvinna? och diverse andra livsfrågor. kuvl.
Sen gick jag på efterdyningarna av en grillfest, efter det gick vi och åt och drack och drack och åt på en kickass mexicanskrestaurang som heter Rosa negra. Det var jag och lobe, nils, andreas, josse och hennes grabb sebastian som är här över helgen, sen kom viktor, filippa, emma, fleur och annika från min skola, då gick vi till razmatazz för att spana in klebban.
Razmatazz är löjligt stort och rymmer fånigt många barn, så för en nervöslagd mänska som jag är det bara stressande att försöka att inte komma ifrån varandra, plus att det ständigt blir hets och panik och vakter som i sann kravall anda skriker tranquilo!
Men vi såg klebban och han såg oss och han spelade until we bled.
Jag vaknade med småångest och kunde inte göra något vettigt på dagen, love fick en allergiskchock och blev knallröd i fejjan. som den sanna fajtern han är styrde han ändå stegen till camp nou. han jag och nils satt högst upp och kikade ut över den otroligt mäktiga stadion, det var nästan som att stå uppe i empire state building. zlatan var som en tennsoldat. Josse och sebbe satt på lite bättre platser än oss, men oavsett plats och rang skrek vi alla 3 gånger, en av gångerna gruffade ibra in ett mål. men det dömdes bort. varför vet bara dommarn. vi buade.
Jag ska gå igen så jag kan lägga upp en bild, det är sinnessjukt. vad som också är galet är att det tar en timme att komma på tunnelbanan efter match, men sen tar den hundratusen åskådare också. det du stadion.
Vi stal barcapopcorn också. titta dära uppe vad många vi lyckades tjyva!
Nu ska vi sätta oss på manu chaous bar och göra läxaor.
det här blev ganska långt, så jag tycker bara man behöver läsa det man orkar. Jag hoppas att sverige mår fanstastiskt. Jag börjar sakna dig lite! mig ser ni nog igen. shypp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar